Nu kommer Mandys story del 2.
Jag hittade hennes blogg rätt nyligen, blev så peppad när jag hörde hennes låt, henne måste jag ha *ler
Ta er tid att läs hela, gör som jag, ha en kopp fika bredvid datan medan ni läser

Ni som ej läst Mandy del 1, kan göra detta HÄR

Under tre år levde jag mitt liv som vanligt, sjöng när jag kunde, men det blev inte mycket av det. Gick till Idol, spelade ute lite, men glöden var fortfarande ganska svag. Jag levde på Piece of me länge.  

Men så en dag, våren 2010 bestämde jag mig för att söka till X Factor UK – där jag jobbade i dagar med att få ihop en video audition, söka upp boende – för man måste vara medborgare för att vara med – jobbade alltså upp min vilja igen och denna gång kom den tillbaka större och starkade än innan.

http://mandybeem.blogg.se/2011/june/i-will.html Detta är min video audition som jag skickade in efter mycket om och men, många videos spelade jag in och spred och valde till slut denna. Jag höll kontakt med många över forum, andra som sökte in. Fler och fler fick nej-mejl medan jag aldrig fick något. Dagarna gick och jag blev mer och mer orolig. Dagen innan jag skulle åka får jag besked om att Eyjafjallajökull på Island fått utbrott och skapat ett enormt askmoln som hindrade all flygtrafik i norra Europa – detta dagen innan jag skulle flyga. Kom jag inte med det, skulle jag missa första audition och eventuellt den andra om jag nu kom vidare med min video. Paniken var ett faktum, ska något jag sett fram emot och bävat inför så länge nu inte ske? I samma stund får jag svar från X Factor som meddelar att jag är vidare – den reaktionen kan jag inte beskriva utan att trötta ut er ytterligare, låt oss säga att jag blev glad och var nu ännu mer fast besluten att komma till Cardiff på ett eller annat sätt så jag söker runt på olika forum och får till sist tag i en kille som ska köra ned åtta pers till London och köra upp åtta pers och tjäna en slant på det. 2000 kr lade jag på det, men kom ned 24 h utan sömn senare.

Det som hände sedan är för utdraget att berätta, men efter knappt någon sömn, aldrig rest själv förr, varit flygrädd, inte ha någon return ticket, träffa människor jag aldrig träffat, vilja något så mycket och inte se någon annan utväg än att klara det, det tog kål på mina nerver och jag gorde en kass audition. Något som väckt liv i min passion tog slut på två minuter och jag flög hem efter mycket om och men.

Tryck på bannern ovan, så öppnas Mandys blogg

Denna gång slocknade inte min eld, jag åkte hem och började jobba på en demo med fem låtar och efter det var det bara att sprida den och vara samma pain in the ass som jag varit tidigare,  men nu med låtar jag var stolt över. Ett år kämpade jag med att sprida mig och fick bra feed back – men Sverige är ett dåligt land för mig som artist. Jag är inget nytt här, tvärtom, de skulle tagit in mig för 10 år sen, men nu är det inte jag som gäller längre, jag är beige på denna marknad. Så jag söker mig internationellt, igen. Till sist får jag tag i ett tyskt bolag vid namn AME Media som vill sätta ihop en svensk grupp. Jag och åtta till får komma på audition. Alltså, jag och Wallmans – människor i stort sett. Detta, tänkte jag, this is it, det måste ske, nu sker det. Detta är den chans jag får, ett så här stort bolag kommer inte vilja ha mig inom de närmsta åren igen, och nu är det så jävla dags. Så jag gav allt – gjorde en sjuhelvetes bra audition, men kände hela tiden att jag inte var den de sökte – de sökte primärt dansare. Och jag hade rätt – efter ett par dagar av litet men starkt brinnande hopp, får jag ett nej-mejl. Luften går ur mig så som den gör, men denna gång vägrar jag gå ned mig. Jag sätter mig med tårar i ögonen och söker, söker, söker, söker söker auditions, bolag, gamla kontakter, mailar alla, går med i StarNow.co.uk och anmälde mig till vad fan som helst, sen gick jag på golflektion.

 

Under dagarna som gick svarade väl knappt en tiondel av alla jag mailat och hört av mig till – varav hälften av dessa är nej-mejl. Dock ... ett mail sticker ut. En man vid Rheamaine Emmerson, gudson till Barry Gordon av Motown – som nu äger dotterbolaget Dynasty Group Ltd, mailar mig. Han skriver ett långt mail om hur han visat i låtarna för ’familjen’ och hur många där är skeptiska men litat på honom då han säger att han ser något i mig.

En person, av alla dessa tusentals människor jag varit i kontakt med, lyckas jag pricka in och som ser något i mig som artist, det där speciella. Jag får många mail av olika medlemmar i ’familjen’ och beats och information och letter from chairman och jag får ge dem info om mig själv och de skapar Twitter-sidor och My Space som på en dag får över 10.000 vänner. Jag sitter stum och bara ser på när detta sker, ser på alla brev och enorma namn de har inom familjen. Så nu efter två månader sitter jag och är fortfarande, inte skeptisk ... längre – men förbluffad över att det faktiskt nu kanske händer. Det är ännu för tidigt att säga om detta kommer funka, men å andra sidan, gör det inte det, går jag ur ett projekt jag lärt mig galet mycket i, ett press kit och flera låtar. Jag känner ändå en enorm säkerhet inför detta – jag får beats de tror passar mig, jag sjunger, skriver och skapar och de hjälper till över msn och email – och då jag har nog med material är det jag som drar mitt ass över till USA och jobbar sida vid sida med folk ur Motown-familjen. Skivbolaget Robinson International Records.

Känns ännu för bra för att vara sant, så tar det med en nypa salt, men det betyder inte att jag jobbar mindre hårt för det. Jag släpar med mig studio och inspiration vart jag än rör mig och tar ingenting för givet. Är det något jag lärt mig under mina få och hårda år inom denna bransch, är det att lita på sin egen magkänsla och att inte ta någonting för givet. Jobba jävligt hårt och hårdare varje dag och håll den där elden vid liv, mata den med erfarenhet, passion och en förbannad massa envishet, då är ingenting omöjligt. Bara du vill det tillräckligt mycket.


Tryck på bannern ovan, så öppnas Mandys blogg


Tack för att ni läst detta och jag hoppas att er dröm blir sann. Ge aldrig upp. Bless the broken road. xx Mandy Beem

Jag jobbar just nu för fullt med att skapa material för ett album – vi har kommit ungefär halvvägs.

Länka detta inlägg Allmänt Kommentarer (27) Trackbacks ()