Mamma kom upp och slängde fram "Metro" framför ansiktet på mig och sa "Här Emelie läs, stämmer ganska väl in på dig".
Såklart blev jag genast nyfiken och läste och jag kunde inte slita mig ifrån tidningen för den skrek "Emelie" Eller den kanske gjorde det, för nu vet jag inte.

Artikeln handlade faktiskt om på ett ungefär hur vi tjejer/kvinnor grubblar över "varför det tar en kvart innan en kille svarar på ett sms" osv... Som dom flesta undrar över och jag är som sagt inte ensamt, skönt för jag pustar ut. Jag som trodde det var fel på mig.

Jag var lika dan, kanske är jag det nu med jag har ingen aning för den kontakten med någon kille har jag inte nu, eftersom jag inte söker ett förhållande just nu.
Saken samma,
men jag var i alla fall sådär som hon i artikeln beskrev det, jag kunde sitta och "förhöra" mina stackars vänner med hundra tusentals frågor, som dom inte alls hade en aning om varför. Troligen visste jag nog svaret själv?
Men det kändes nog bra att få svar ifrån någon annan än sitta och grubbla ut svaren själv.
Men då kanske man får dom bästa svaren, alltså om man funderar själv eftersom man själv vet mest?

Men det är nog en sak jag nu efter ett år har lärt mig, tjata aldrig på en kille!
Men jag tänker aldrig tveka att skicka ett SMS, jag tänker aldrig tveka att ringa om jag känner för att göra de.
Jag tänker heller inte sitta och vänta 15 minuter innan svar, bara för att han kanske gjorde de.
Jag tänker inte skita i att ringa upp, eller dissa ett SMS.

Men jag kommer sluta tråka ut mina vänner med ordet "varför" inom ämnet "killar", för dom vet troligen lika mycket som mig, dvs ingen vet varför!

Emelie heter jag och någon gång i månaden kommer ni att få läsa om ett ämne som jag tar upp i kaffehörnans blogg!
Ni kanske känner igen mig, har gästbloggat här en gång tidigare, i somras och jobbat med Kaffehörnan tidigare.

Jag ska idag ta upp ämnet "kärlek"

Oftast hör man ute, bland sina vänner osv.. När det handlar om ämnet "kärlek" handlar det mest om kärleken emellan en man/kvinna, kvinna/kvinna eller man/man.

Men det är knappt någon som pratar om kärleken runt sin familj, eller vänner. Utan hela tiden kärleksproblem emellan sin partner.
Är det inte lika privat att öppna sig om sin kärlek om sin partner till en kompis, som att kanske öppna sig om sin kärlek om sin familj till sina vänner?

Helt enkelt: två helt olika kärlekar, det vet vi. Men det är fortfarande lika berörligt, eftersom bägge ligger under samma flik "kärlek".

Kärlek behöver inte alltid vara någon intimt. Kärlek är när någon bryr sig om dig, frågar hur du mår, visar intresse av dig och visar att den personen bryr sig.

Det behöver inte alltid vara den kärlekspartnern, visst är de stor kärlek den visar och den betyder lika mycket.
Du kan även få kärlek genom dina vänner, genom att de som sagt frågar hur du mår, ringer dig någon gång och dom finns där när du som mest behöver dom, äkta kärleks vänskap!

Men den största kärleken som alla behöver, oavsett vad som händer finns närmst dig, och det är din familj, där du kan vara hur öppen som helst emot, och dom känner dig mest väl. Det är den största och mest finaste kärleken en människa kan få. /Emelie Rönnelöw