Bakgrunden till Stiftelsen ”Våga va´dig själv”!!! är den tragiska händelsen, vårt

ofattbart obeskrivliga trauma efter vår yngsta dotter Lindas självmord den 27 april

2005. Detta ofattbara kunde inte drabba oss av alla, vår aktiva utåtriktade familj

som alltid funnits till hands i skolan i olika projekt…och inte en tjej som Linda.

Meningen ”Det händer inte oss, det händer inte här” är sedan den dagen struket

ur vår vokabulär” När något liknande händer infinner sig tankar, krafter och handlingar

man inte har någon som helst aning om innan.

Vår resa…

Vad som kom att bli en viktig plattform och utgångspunkt för vår familj var våra

starka familjeband och vår sammanhållning kopplat till inställningen att hjälpa

andra och att engagera oss i det som gick att påverka. Att utveckla, förändra och

förbättra istället för att delta i klagokören över sakers tillstånd. Vad kan jag göra?

Vad kan vi göra tillsammans? Om det sedan gällde arbete, skolgång, idrott, hobbys

matlagning etc så var det och är fortfarande en strävan efter att alltid göra saker

helhjärtat och att där andra säger ”jag har inte tid eller det går inte” har vi alltid

funnits till hands och allt som oftast funnit en lösning.

Vår nära nog omedelbara reaktion var att ”var och en av oss ska fullfölja det vi

gett oss in på” och kan vi hjälpa en annan tjej eller kille så gör vi det. Kunde detta

drabba vår utåtriktade, glada Linda i lilla Bålsta i sörgårdsskolan Gransäterskolan

så kan detta hända vemsomhelst, varsomhelst, närsomhelst och hursomhelst.

Mobbning och utanförskap bland ungdomar förkommer inte enbart i Bålsta eller

Stockholm utan är ett gigantiskt problem överallt.

Varför en Stiftelse?

Vi ville inte starta någon fond för att samla in pengar, vår ambition var och är att

skapa aktiviteter och goda exempel på att den finns en väg. Vi vill tända ljus i stället

för att förbanna mörkret. Stiftelseformen kändes seriös, MEN ska tilläggas vi

kunde aldrig drömma om vilket virrvarr av regler och byråkrati som skulle möta

oss på vägen men till sist såg Stiftelsen ”Vågava´digsjälv”!!! dagens ljus. Skam den

som ger sig…

Varför ”Våga va´ dig själv”!!!.

Det mottot har varit ett mantra i vår familj ända sedan flickorna kom till världen .

”Om du måste göra dig till för att passa in är det inte dig det är fel på utan de

andra,                         då är de inga kompisar så var 100%dig själv”.

Varför loggan med månen?

När Linda var 4 år var hon ute med mamma Lena

på promenad inför julen varpå Lena ställer frågan  

-Vad önskar du dig i julklapp Linda?

-Den där, sa hon med ett stort leende och pekade

mot månen, månen vill jag ha…

MEN svarade Lena på ett typiskt vuxet manér

-Den kan man ju inte önska sig, den kan man ju inte få ner…

- JOHO… det kan man visst det, Pappa kan ta ner den…svarade Linda på sitt redan

då karaktäriserade sätt. Varpå pappa hittade en uppstoppad jättemåne inne på

Gallerian i Stockholm, den månen följde sedan med Linda livet ut och hon har den

säkert än idag i fast grepp däruppe på sin egna måne.

Flickan på månen

Flickan på loggan är just Linda, iförd den enda frisyr hon uppskattat och varit stolt

över som storasyster Sanna då frisörstuderande skapat efter otaliga klippningsseanser

som alltid avslutades med gräl storasyster och lillasyster emellan. Utom just

den gången. Nu var hon nöjd, riktig nöjd och gick till skolan på måndagen, glad

som en lärka, tills hon mötte ”kompisarna” i skolan som mötte henne med-”Fy faan

vad du ser ut, jävla hockeyfrilla, så där ska man ju inte se ut…” Varpå Linda kom

hem på eftermiddagen med gråten i halsen sägandes till Sanna, du får klippa om

mig-så här kan man ju inte se ut…

Utdrag ur den kommande boken ”Boken om Linda”

”Sittande kråka får inget, flygande kråka får något”

Vad väljer du att inta för ställning?

Du är varmt välkommen till ”Vågavadigsjälv”!!!  I litet som stort, ingen kan göra allt alla kan göra något.

Välkommen

Arne Falkbäck