Önskar ni att bli Dagens Ros hos Sveriges Kaffehörna ? Finns det någon tvekan

Gör så här

Anmäl dig innan 21.00 ikväll


Det var väl enkelt, lika säkert som att det finns is på ishotellet

Nu kommer jag med lite info från Footway


Tanken var 1 höstsko och 1 glamoursko  jag skulle tipsa er om, gud jag blev helt tagen, blev lite ändringar.




Min första sko jag fastna för direkt var denna

Donna Girl
Passform normal
Färg brun,vit
Sula syntet
Pris: 319 kr

Tänkbart outfit: svarta jeans ev svarta skinnleggings, svart skinnjacka kryddas med en färgglad halsduk


Tips glamorsko

Följ länken  blir glad om ni kikar på vilken jag tycker är underbar fin

Pris:739 kr prisvärd för de man får för, fina detaljer och utformning. Vacker att skåda, samtidigt verkar den skön.


Tips vintersko är klickbar



Park West
Pris: 1349

Höst och vinter närmar sig, denna sko är snygg och har en bra sula under. Det är ett bra tecken.
Tänk er denna sko på en skön söndagspromenad med tjejgänget


Självklart tänker jag även tipsa om killsko


Sneaky Steve klickbar



Pris: 719 kr


Det var allt från mig, hoppas ni tyckte mina tips var trevliga, kom gärna med era synpunkter.
Har ju suttit modell för några elever i 3 terminer, sett många tjejer, så som kläder samt skor.
Fått nöjet att vara på modevisningar, så man har sett en del skor på den vägen

Ikväll ska jag kolla igenom en sida, som kommer att komma imorron måndag hos mig.
Dela med mig av det jag tycker är snyggt från min synvinkel.
Kommer visa en höstlig och en redig glamour, 3 katergorier.


Kommer även skicka bilder för bannertillverkning

Tur ungarna sköter sig själva haha, får kanske köpa ett fett playstation till dom, tyst jag bloggar


Snyggare klubbtröja får man leta efter

Footway.se är en ny sajt som jobbar för att vara Sveriges närmaste skobutik. Förutom 11 000 skor på lager och 180 dagars öppet köp har de även prisgaranti, vilket innebär att de garanterar Sveriges bästa priser. De har skor för alla och alltid fri frakt.


Tryck på bilden nedan, vips är du inne, en del av er har besökt sidan innan, några av er är det premiär

Hårmodell ja tack, inget nytt för mig, satt både hårmodell och kroppsmodell för några elever i 3 terminer.

Har sett deras lapp många gånger, en dag steg jag in genom dörren, beställde tid för klippning
Jag ville förändra mig lite, nu mot mörkare tider. Ville ha slingor med, de fixar vi, en tjej som utbildar sig som frisör.


Dagens slingprojekt Hårfager Landskrona


Skulle jag bada idag, tror icke det
Det är dax för slingor, här har hon plockat upp
håret som ska bli slingat


Detta smetades på håret
Man tror ej de ska bli ljusa slingor
Av denna färg


Här åkte dom stora grejerna fram
Snällt sitta här i 20 min
Tur man ej har trångfobi
Kan ni se en yrande Hörna annars haha


Resultat i närbild


Då var man fixad
Jag är supernöjd med min nya look
Hårfager i Landskrona har fått en ny färsk kund
Ni ser tjejen där bak, det är hon som fixade min nya look

Denna tjej kommer förgylla många människor framöver
Hon styla sin första kända idag

Hennes tankar

Kan bara njuta och beskåda mitt färdiga projekt
Återigen har jag lyckats

Kul att de var så många som hängde på Calzone, eftersom de var några extra, kommer jag vara snäll.



http://bexollila.blogg.se/

http://feztis.blogg.se/

http://angelica.blogg.se/



Tryck på bilden nedan för att se den hemliga vinnaren



Ett stort grattis till er


Imorron ska jag få gästblogga hos någon, blir spännande

Avslutas kl 21.00 ikväll

Ikväll avslutas min tävling, sista chansen att deltaga


Tryck på bilden nedan, vips är du inne i tävlingen

Här kommer lite fler fågelbilder


Vilken kraft, vilket sus det blir
Tänk bara ta tag i vingarna
Vem smeker mig, bara jag, ok de får du



Gött och lufta sig lite, ser pälsen viker sig
Tänk om jag med hade fått blå färg om jag tagit upp armen



Fågeln var så nära, fotat med 14,42 objektiv
En armlängd i mellan
Hade han gått mot mig, hade jag nog tappat balansen
Vilken syn, stäppat på min mage haha




Är det gött eller gött, familjen samlad
Efter alla dessa år försökt att få till det, så kom de en dag
Nu sticker vi, tyckte jag såg lite mat, kvacka för sällskapet

Tryck på bilden nedan om du vill tävla



Roligt att de är så många som vill vara med i tävlingen

Glad att personerna bakom Fair Monkey ville vara med och sponsrat

Tack till alla ni som länkat, får ju 2 lotter


Ikväll ska jag berätta vilken butik denna fotölj kan befinna sig. Ej försent att gissa
Kl 14 bommar jag för gissningarna. Gissa du här med

Detta inlägg kommer jag ägna 100% till något sorgligt och skamligt

Handlade på Ica Kvantum i Landskrona för några dagar sedan, ville ha ett pålägg.
Jag smög runt hyllorna, detta slår jag till med. OJ OJ GÅTT UT FÖR 8 DAGAR DAGAR SEDAN.
Sa till någon i personalen, du tar hand om detta


Vad är det för fel på matbutiker nu för tiden, struntar personalen i vilket skick deras  varor befinner sig i.
Dessutom verkar dom överhuvudtaget inte bry sig om kunderna, får dom en eller 2 som säger ifrån, är det = 0.

Jag säger så här, bojkotta butiken en dag till en början med

Jag tycker det är djupt beklagligt hur dom hanskas med varorna, dom har ingen koll på nytt eller gammalt.

Ett tips från mig, vig en dag och gå igenom alla varor i butiken, ni strävar väl att få återkommande kunder


Här har vi butiken jag skriver om


Nu är ju inte denna butik den enda, som har gamla varor på hyllorna, även City Gross Landskrona.

Gör om och gör rätt


De som görs idag tydligen, svingar ut varorna, så är det fullt på hyllorna, det är målet.

Jag har fått läsarfråga, här kommer fråga och svar



Du har fortfarande inte svarat på HUR stor del av dina annonsintäkter du skänker till cancerfonden.. Det är väl det minsta man kan begära att du delger när du kör så mycket tiggeri-inlägg

//Tiggaren


Svar

Jag kommer att skänka 50% av min bonus till Cancerforskningen

Ytterligare en del, kommer att användas för marknadsföring, att försöka sprida detta ännu längre

En del har olika insamlingar på bloggar/hemsidor
Jag har valt en annan väg och självklart kör jag mitt race på mitt sätt
Annonser på min blogg

Bakgrunden

Min idé kom efter jag varit på Kittygalan, som blev en härlig kväll.
Länkar till Kitty inlägget
Jag sponsrade med lite Kaffehörnan prylar till deras lotteri.
Funderade och funderade, vad man kan göra mer, denna hemska sjukdom.
Utarbetad en banner och flyers för detta ändamål, som ni ser på vänstersidan


Hoppas Tiggaren har fått mer kött på benen efter detta, om personen är kille eller tjej vet jag inte.


Självklart förstår jag att folk undrar, kommer jag skänka, samma person undra en gång, kommer du skänka 1% eller mindre.
Det finns så många konstiga och bluffar runtom i landet, jag kan lugna er.
Jag är smartare än så, att äventyra mitt rykte.

Till sist

Tack till er som handlar via mina annonser och kommer göra det framöver, kanske Tiggaren hittar något trevligt att handla.

Känner någon för att sprida mitt budskap, får ni gärna göra detta.


Hade ett givande samtal idag i en butik, som är med mig
Jag förbereder och taggar till för min största tävling någonsin


Kaffehörnan önskar er en trevlig kväll

Vem har jag samarbete med ?


Den som gissar rätt får en länk


Avslutas 23, 50 ikväll

Ni glömmer väl ej Dagens Calzone

Gomorron mina änglar som läser min blogg

Idag ska jag skicka iväg 2 paket, har ju haft sminktävling.
Hoppas posten sköter sig bra, så kanske på Tisdag når dom vinnarna.

Aj aj säger jag


Solat mycket. Vi är röde vi är vide haha



Här snackar vi brännskada till 100%, som tur är den ej äkta.
Jag är sminkad så

Det var så idén föddes - jag skänker en del av min bonus till cancerforskningen.


Min statistik annonsvisningar ökar

Ni gör ett inlägg på er blogg, med texten under

Jag vill vara med och bidra till cancerforskningen, vill du??

Shoppa via annonserna på min blogg,

en del av min bonus skänker jag till

Cancerfonden.

Gå in hos www.kaffehornan.se

Som tack kommer ni få synas hos mig i ett inlägg

Under tre år levde jag mitt liv som vanligt, sjöng när jag kunde, men det blev inte mycket av det. Gick till Idol, spelade ute lite, men glöden var fortfarande ganska svag. Jag levde på Piece of me länge.  

Men så en dag, våren 2010 bestämde jag mig för att söka till X Factor UK – där jag jobbade i dagar med att få ihop en video audition, söka upp boende – för man måste vara medborgare för att vara med – jobbade alltså upp min vilja igen och denna gång kom den tillbaka större och starkade än innan.

http://mandybeem.blogg.se/2011/june/i-will.html Detta är min video audition som jag skickade in efter mycket om och men, många videos spelade jag in och spred och valde till slut denna. Jag höll kontakt med många över forum, andra som sökte in. Fler och fler fick nej-mejl medan jag aldrig fick något. Dagarna gick och jag blev mer och mer orolig. Dagen innan jag skulle åka får jag besked om att Eyjafjallajökull på Island fått utbrott och skapat ett enormt askmoln som hindrade all flygtrafik i norra Europa – detta dagen innan jag skulle flyga. Kom jag inte med det, skulle jag missa första audition och eventuellt den andra om jag nu kom vidare med min video. Paniken var ett faktum, ska något jag sett fram emot och bävat inför så länge nu inte ske? I samma stund får jag svar från X Factor som meddelar att jag är vidare – den reaktionen kan jag inte beskriva utan att trötta ut er ytterligare, låt oss säga att jag blev glad och var nu ännu mer fast besluten att komma till Cardiff på ett eller annat sätt så jag söker runt på olika forum och får till sist tag i en kille som ska köra ned åtta pers till London och köra upp åtta pers och tjäna en slant på det. 2000 kr lade jag på det, men kom ned 24 h utan sömn senare.

Det som hände sedan är för utdraget att berätta, men efter knappt någon sömn, aldrig rest själv förr, varit flygrädd, inte ha någon return ticket, träffa människor jag aldrig träffat, vilja något så mycket och inte se någon annan utväg än att klara det, det tog kål på mina nerver och jag gorde en kass audition. Något som väckt liv i min passion tog slut på två minuter och jag flög hem efter mycket om och men.

Tryck på bannern ovan, så öppnas Mandys blogg

Denna gång slocknade inte min eld, jag åkte hem och började jobba på en demo med fem låtar och efter det var det bara att sprida den och vara samma pain in the ass som jag varit tidigare,  men nu med låtar jag var stolt över. Ett år kämpade jag med att sprida mig och fick bra feed back – men Sverige är ett dåligt land för mig som artist. Jag är inget nytt här, tvärtom, de skulle tagit in mig för 10 år sen, men nu är det inte jag som gäller längre, jag är beige på denna marknad. Så jag söker mig internationellt, igen. Till sist får jag tag i ett tyskt bolag vid namn AME Media som vill sätta ihop en svensk grupp. Jag och åtta till får komma på audition. Alltså, jag och Wallmans – människor i stort sett. Detta, tänkte jag, this is it, det måste ske, nu sker det. Detta är den chans jag får, ett så här stort bolag kommer inte vilja ha mig inom de närmsta åren igen, och nu är det så jävla dags. Så jag gav allt – gjorde en sjuhelvetes bra audition, men kände hela tiden att jag inte var den de sökte – de sökte primärt dansare. Och jag hade rätt – efter ett par dagar av litet men starkt brinnande hopp, får jag ett nej-mejl. Luften går ur mig så som den gör, men denna gång vägrar jag gå ned mig. Jag sätter mig med tårar i ögonen och söker, söker, söker, söker söker auditions, bolag, gamla kontakter, mailar alla, går med i StarNow.co.uk och anmälde mig till vad fan som helst, sen gick jag på golflektion.

Under dagarna som gick svarade väl knappt en tiondel av alla jag mailat och hört av mig till – varav hälften av dessa är nej-mejl. Dock ... ett mail sticker ut. En man vid Rheamaine Emmerson, gudson till Barry Gordon av Motown – som nu äger dotterbolaget Dynasty Group Ltd, mailar mig. Han skriver ett långt mail om hur han visat i låtarna för ’familjen’ och hur många där är skeptiska men litat på honom då han säger att han ser något i mig.

En person, av alla dessa tusentals människor jag varit i kontakt med, lyckas jag pricka in och som ser något i mig som artist, det där speciella. Jag får många mail av olika medlemmar i ’familjen’ och beats och information och letter from chairman och jag får ge dem info om mig själv och de skapar Twitter-sidor och My Space som på en dag får över 10.000 vänner. Jag sitter stum och bara ser på när detta sker, ser på alla brev och enorma namn de har inom familjen. Så nu efter två månader sitter jag och är fortfarande, inte skeptisk ... längre – men förbluffad över att det faktiskt nu kanske händer. Det är ännu för tidigt att säga om detta kommer funka, men å andra sidan, gör det inte det, går jag ur ett projekt jag lärt mig galet mycket i, ett press kit och flera låtar. Jag känner ändå en enorm säkerhet inför detta – jag får beats de tror passar mig, jag sjunger, skriver och skapar och de hjälper till över msn och email – och då jag har nog med material är det jag som drar mitt ass över till USA och jobbar sida vid sida med folk ur Motown-familjen. Skivbolaget Robinson International Records.

Känns ännu för bra för att vara sant, så tar det med en nypa salt, men det betyder inte att jag jobbar mindre hårt för det. Jag släpar med mig studio och inspiration vart jag än rör mig och tar ingenting för givet. Är det något jag lärt mig under mina få och hårda år inom denna bransch, är det att lita på sin egen magkänsla och att inte ta någonting för givet. Jobba jävligt hårt och hårdare varje dag och håll den där elden vid liv, mata den med erfarenhet, passion och en förbannad massa envishet, då är ingenting omöjligt. Bara du vill det tillräckligt mycket.


Tryck på bannern ovan, så öppnas Mandys blogg


Tack för att ni läst detta och jag hoppas att er dröm blir sann. Ge aldrig upp. Bless the broken road. xx Mandy Beem

Jag jobbar just nu för fullt med att skapa material för ett album – vi har kommit ungefär halvvägs.

Frossa i gott

Många åker på kakbuffe, varför inte göra sin egen buffe.
Till det blev det 2 koppar kaffe


Dom visste precis var dom hamna, i min romantiska kropp haha

Först av allt vill jag tacka för att jag får gästblogga här !! Här kommer min historia om min hårda väg mot drömmen.

Min historia.


Snälla, ta er tid att läsa om denna underbara tjej, ni kommer märka snart, varför ni ska läsa hela


Klicka på bilden ovan, så kommer du till bloggen

Jag är en tjej från Stockholm som snart blir 24 och som sedan 15 års ålder jagat en speciell dröm – att bli artist. Sångerska. Jag har alltid uppträtt, på barnkalas, hemma, i skolan etc. När de populära tjejerna var Spice Girls på fritids, samlade jag – inte fullt så populär – ihop mina inte fullt så populära kompisar och körde Smurfarna. När jag på kalasen stal showen eller satte mig med en leksaks-gitarr på en stol och mimande till Lisa Ekdahl när resten av klassen dansade runt omkring. Hemma med en ljusstake upp och ned sjöng med till banden eller gjorde ett musikalnummer till Tummelisa. Jag har alltid hittat nya sätt att uppträda och uttrycka mig själv. I högstadiet hade vi inte musik som ämne i skolan så jag och två andra eldsjälar – bland annat Alex Saidac som nu släppt en hit ”We Shine” som ligger på topplistan av nedladdade låtar på iTunes för tillfället, checka henne !! – hade musiklektioner för småbarnen och på Lucia hade vi alla dagisbarnen i tåget. Aulan blev lite våran plats där vi fick utlopp för musiken.

I åttan fick jag reda på att ungdomsgården Elverket på Lidingö hade sin fest på Alla Hjärtans Dag så jag bokar snabbt in att jag får spela två låtar på scen. How Do I Live av LeAnn Rimes & Hero av Mariah Carey – under veckan som gick fick jag dåligt med stöd av människor som inte trodde jag skulle fixa det, pojkarna i skolan jäklades och gjorde mig ännu mer nervös, på skoj förstås men det gjorde mig inte lugnare. Hemma sa de åt mig att inte köra Hero eftersom de inte trodde det skulla låta bra. Nerverna växte. Väl på plats den fredagkvällen, 1700 ungdomar närvarande i lokalen, jag hade fått repa lite innan och var förberedd, men ändå... Framåt tio såg jag ägaren med DJ’n på scen vinka upp mig från dansgolvet. Allas ögon riktades emot mig och jag kände nerverna pocka på ännu mer – helgen innans fest hade de haft musiktävling med fem deltagare som skulle sjunga, killar hade kutat upp på scen, buat, skrikit. Jag var säker på att det skulle hända även nu. De enda två som trodde på mig stod nere vid scen, min bästa vän Isabelle och min syster Matilda. Jag öppnade mun och sjöng och nerverna blev till adrenalin då jag såg att folk uppskattade det jag gjorde. Dansade tryckare och vinkade med tändare. Efter How do I, sprang jag ned från scen helt överväldigad av jublen, Isabelle sprang efter mig och sa ”lyssna” – publiken vrålade ”en gång till, en gång till” då gick jag upp och körde Hero.

 
Klicka på bilden ovan så kommer du till bloggen

På niornas avslutning körde jag Somewhere Over Tha Rainbow och gick vidare från grundskolan in i gymnasiet – jag sökte till många musikskolor, jag ville inte gå kvar på Lidingö som bara höll mig tillbaka. Jag hade visat vad jag går för här, nu ville jag vidare. Efter många auditions – som jag ännu fått lite erfarenhet av – kom jag till sist in på Stockholms Estetiska Gymnasium där jag under tre år lärde mig teknik, scenlära och gehör. Jag utvecklades enormt under dessa år, blommade ut på scen och tog min röst till en helt ny level. Jag spenderade mer tid än någon annan i studion, stannade till stängning – jag och städaren blev bundisar – och gjorde mina egna grejer. Under denna tid jobbade jag galet mycket med olika producenter som behövde röst till demos – allt ifrån garage i Uppsala till källarvåningar i Vårberg. Inget alls av detta ledde någonstans på riktigt, men jag utvecklades, och det hade kunnat hända något om jag hittat rätt person, men som sagt, inte mycket hände.

Så under dessa tre år utvecklades jag och min röst var på topp.

I trean på ett gig på ett café fick jag tips om en audition för ett tjejband med ett asiatiskt produktionsbolag vid namn KRU Productions. Så på min studentdag drack jag ingenting, tog ingen festcigg och tjoade inte, inte högt i alla fall. Jag hoppade av flaket på Stureplan och gick genom stan, nedsölad i champagne, kom till hotellet och körde in huvudet under en kran inne på toan och bytte klänning, mötte Nisse med sin gitarr och gjorde en galet bra audition och fick på studentmottagningen reda på att de ville träffa mig dagen efter. Allt kändes underbart, bra timat och bara helt bra. Jag var den gladaste i världen.

På mötet verkade bolaget vettiga och schyssta, tjejerna jag träffade var mysiga. Vi tog en öl efter och det kändes bara bra. Dagen efter fick jag dock reda på att de hade haft ett möte utan mig, vilket redan där startade misstankar. Vi hade några möten till om framtiden och jag var mer framåt än någonsin för att de inte av någon anledning skulle kicka mig.

Efter ett par dagar, åkte KRU tillbaka till Malasya, medan vi tjejer blev lämnade hos en man från Manchester som skulle komma att bli vår manager. Med honom hade vi ett par möten med lite sång och mycket dans och planer på bandets namn och outfits för videos. Ni märker kanske redan nu att detta projekt inte blev någon framtid för mig. Behöver inte gå in djupare på det, men under ett möte med sextest, önskan att vi skulle klä av oss, dansa och sitta och lyssna på hur vackra stringbikinis är och ifall vi är intresserade av att göra gig på Ibiza och dansa som Pussy Cat Dolls, kände jag att nää. Denne man märkte det och började hota med att det finns tusen tjejer som gärna tar din plats och mycket lovord om att få komma till UK, vilket är min dröm inom musiken. Svårt för et 18-årig tjej att vara stark här. Men när jag till sist frågade ”who are we going to be role models for then?”, svarade han “well, girls in their early teenage are in a fase when they start to become a little bit naughty” … då gick jag. Och efter dagar av tjat om att jag skulle komma tillbaka, ånger om att jag gett upp min chans, skäll från vänner som sa att ’du kommer ingenstans om du inte bjuder lite på dig’ och elaka telefonsamtal var jag ett vrak. Jag hade blivit sågad längs med fotknölarna och all det självförtroende jag byggt upp under tiden på STEG försvann. Elden försvann nästan, men inte helt; jag skapade en My Space sida med mina få låtar jag hade och började söka kontakter än en gång. Efter ett par månader av att tracka Sony BMG och ett par lama försök att samarbeta med skivbolaget Hitworks som ville att jag skulle heta Stella tipsade min bästa vän Anna mig om ett nytt tjejband som skulle skapas av A1-medlemmen Ben Adams och som jag utan att försöka tänka, skickade ett mail till med mina låtar där jag sa att ”ni vill ha mig, I’m it”. Jag fick ett par dagar senare ett personligt mail av Ben där han sa att jag nog inte platsade i bandet men att han ville att jag skulle komma över till London för att spela in en låt med honom. Denna låt blev Piece of me  http://www.ubetoo.com/MandyBeem/14772 Som på något sätt blev som en terapi för mitt bearbetande av vad jag varit med om. Han var underbar att jobba med. Vi jobbade intensivt i två dagar, allt som allt elva timmar.